Hoppa till innehåll
Den åttafaldiga vägen är en central del inom den klassiska yogafilosofin. Den beskriver åtta steg som vi kan använda oss av på vår egen väg genom livet. Det är inga regler eller lagar, utan snarare verktyg för hur vi kan leva mer medvetet, närvarande och i balans med oss själva och omvärlden – både på och utanför yogamattan. På engelska kallas den åttafaldiga vägen för ”the eight limbs of yoga”, vilket skulle kunna översättas till yogans åtta delar, eller grenar – vilket också gör det tydligt att det inte handlar om något vi gör steg för steg, utan att alla delar är en del av helheten.
Yama & Niyama
De första två stegen – eller grenarna – är Yama (steg ett) och Niyama (steg två). De handlar om hur vi förhåller oss, både till oss själva och omvärlden. Man skulle kunna kalla dom yogans etiska grundprinciper, vår moraliska kompass.
Yama handlar om hur vi är och beter oss – både gentemot andra och oss själva – medan Niyama mer rör vår inre disciplin och hur vi medvetet väljer våra handlingar. Man skulle kunna säga att Yama lägger grunden för hur vi är i vår tillvaro, som om vi planterade ett frö. Niyama är vägen framåt, de handlingar vi vidtar för att få vårt frö att växa.
Det första steget på den åttafaldigavägen är alltså Yama – vilket består av fem olika principer; Ahimsa, Satya, Asteya, Brahmacharya och Aparigraha. I detta inlägg kommer vi att fokuserna på den första; Ahimsa.
Ahimsa – icke-våld
Ordet Ahimsa, som är sanskrit, kommer från ordet Himsa – som betyder ungefär våld, att skada eller såra. A’et framför är en negation och översättningen skulle därmed bli icke-våld.
Den här principen påminner oss med andra ord om att inte bruka våld, varken fysiskt, verbalt eller mentalt – direkt eller indirekt. Att inte göra illa någon fysiskt tror jag de flesta håller med om är självklart. Inte heller vill vi säga något som skadar någon annan, men vad säger du när personen i fråga inte hör – och vad säger du till dig själv? Hur agerar du när du blir upprörd över något/någon? Vad tänker du för tankar? Våld kan komma i många former och genom att praktisera Ahmisa kan vi göra oss uppmärksamma på när våldet tar plats i våra liv.
Den andra sidan av samma mynt är motsatsen till våld, dvs kärlek, vänlighet och medkänsla. Ahimsa påminner oss om att alltid agera utifrån kärlek. Något som kanske är lättare sagt än gjort.
Rädsla
Enligt yogafilosofin så är kärleken en del av vår sanna natur och det är också drivkraften bakom alla våra ”sanna handlingar”. Men under livet är vi med om saker som lägger sig i vägen för att vi ska kunna låta kärleken flöda fritt. Dessa saker blir till rädslor som inte sällan är kopplade till just avsaknaden av kärlek: rädsla för att inte bli älskade, att inte duga, att förlora, bli utnyttjade, lämnade osv. I yogan kallar man dessa ”saker” för Avidya – orenheter eller illusioner. Genom att praktisera Ahmisa kan vi bli medveten om hur rädslor/avidya kan stå i vägen för att vi ska kunna agera med kärlek som drivkraft.
Viktigt att påpeka är att agera med snällhet inte betyder att du bara ska ge och ge. Att sätta gränser är också ett sätt att inte bruka våld gentemot sig själv. Men det gäller också att känna in varför du är snäll; om drivkraften bakom verkligen är kärlek, eller om det snarare handlar om att du vill få något tillbaka. Det är framförallt när du har en förväntan om att få något tillbaka som det finns en risk för att du känner dig utnyttjad, om din förväntan inte uppfylls.
Exempel från en pilgrimsvandring
När jag vandrade pilgrimsleden Camino de Santiago var jag mitt i min yogalärarutbildning och vi hade fått i uppgift att praktisera någon av principerna som hörde till Yama. Jag valde Ahmisa eftersom jag kan se hur jag ibland haft svårt att visa just kärlek. Detta dels beroende på rädslan för hur jag ska uppfattas, att någon kanske skulle se mig som konstig eller rädlsan för att bli utnyttjad eller lämnad.
Under vandringen ville jag jobba på att släppa den tanken och istället sprida så mycket vänlighet som möjligt, bara för vänlighetens skull. Alltså inte för att få något tillbaka eller för att få någon att tycka om mig. Mitt mål var att de jag mötte skulle få ett positivt minne av vårt möte. Det spelade ingen roll vad de tyckte, eller om det kunde innebära att jag fick något tillbaka (jag kanske ändå aldrig skulle se dem igen). Jag kunde tex se till att hälsa med ett leende om vi mötts snabbt på leden, bjuda dem på kaffe eller diska deras disk på härbärget.
Det häftiga var att det inte bara kändes fint att ge – det gav också så mycket tillbaka! Inte i form av något konkret, utan känslomässigt. Inte bara kände jag mig som en fin människa, jag hade också lättare att känna kärlek inför mig själv.
Att göra goda gärningar känns fantastiskt, både för att jag blir glad av att se andra glada, men också för att det känns så bra i mig. Att släppa gamla tankar på vad jag tror andra tänker på och är ute efter i ett möte med mig är också väldigt befriande. Det känns om man någon gång är lite nere så kan det vara bra att koppla på fokuset Ahmisa och vara lite snällare.
Hur kan jag praktisera Ahimsa i min vardag?
- Bli uppmärksam på när du agerar våldsamt – både fysiskt, verbalt och mentalt.
- När är du direkt eller indirekt våldsam?
- När undviker du att agera kärleksfullt? När skulle du kunna agera mer kärleksfullt?
- Hur pratar du om dig själv – med dig själv?
- Testa att vara vänlig mot de du möter. Bara för vänlighetens skull – inte för att få något tillbaka.
- Vilka uppgifter skulle du kunna ge dig själv kopplat till Ahimsa?
Hur kan jag väva in Ahimsa i min yogapraktik?
- Bli uppmärksam på när du kritiserar dig själv på yogamattan.
- När pressar du dig längre än vad du egentligen kan på yogamattan?
- Ge dig själv kärlek i dina positioner, gunga och håll om dig själv när det är möjligt.
- När det kommer till positioner så kan du tex jobba med hjärtöppnare – dvs bakåtböjningar. Kobran, sfinxen, uppåtgående hund, gräshoppan, liggande fjäril på bolster, dansaren, bågen, kamelen och fiskens position är några exempel.
- Som meditation skulle du kunna göra en metta-meditation, dvs en meditation som grundar sig i kärleksfull vänlighet. I dessa sänder du ut affirmationer som ”må du vara trygg, må du vara lycklig, må du få älska och känna dig älskad” – både till andra, vänner som fiender, och dig själv.
- Lägg en eller båda händerna på hjärtat och fokusera på hur andetaget lyfter och sänker bröstet. När du andas in kan du tänka hur du andas in kärlek, medkänsla, vänlighet. När du andas ut hur du släpper oro, ilska och rädslor.
Hur kopplar jag Ahimsa till mina äventyr?
Jag älskar verkligen att få ge mig ut på äventyr – stora som små. Ändå kan jag ibland ha svårt att ta mig tid till det. Så bara att bestämma mig för att ta en timme, kväll eller några dagar ledigt och faktiskt ge mig ut, är en gåva av kärlek till mig själv.
Att våga ge sig ut på ett äventyr är också ett sätt att säga till sig själv att: jag tror på dig, jag litar på att du gör ditt bästa och fixar detta – oavsett utgång. Väl ute kan man ibland bli ställd inför situationer där man kan börja tveka på sig själv – precis som i vardagen. Skillnaden ute är att du inte kan börja prata ner dig själv när du står inför ett hinder. Står vi tex inför ett vad eller ett läskigt klätterparti, så måste vi hitta modet att tro på oss själva för att kunna ta oss vidare. Det är en fantastisk övning där vi tvingas hitta kärlek till oss själva. Vi har helt enkelt inget annat val.
En tredje sak jag vill lyfta är hur jag tydligt kan se hur kärlek och rädslor är sammanlänkade. Jag får nämligen ibland frågan om jag som kvinna aldrig är rädd när jag ger mig ut på äventyr, och många syftar då främst på ett möte med en man som beter sig olämpligt. Jag brukar då svara att vi människor är som vilket annat djur som helst. De gångerna människan agerar ”dumt” är framförallt när hen tex känner sig trängd eller hotad – dvs när handlingarna kommer ur rädslor. Det kan vara om hen inte får komma till tals på jobbet eller hemma, om hen känner sig utanför i samhället eller om hen har blivit av med någon av de saker vi behöver för att känna grundläggande trygghet. Det kan tex handla om att bli uppsagd från jobbet eller sitt boende. Allt detta är saker som hör hemma i civilisationen. Men när vi gör ett aktivt val att agera utifrån kärleken till oss själva – och tex ge oss det där äventyret som vi så länge drömt om, så kommer det ställa sig över rädslan. Och när vi känner kärlek – är det väldigt svårt att agera ”dumt”.
Så nej, jag är väldigt sällan rädd för andra människor ute i vildmarken. Däremot så har jag upplevt enormt mycket kärlek och vänlighet där.
