Den åttafaldiga vägen: Asteya / Inte stjäla (Yama)

Den åttafaldiga vägen är en central del inom den klassiska yogafilosofin. Den beskriver åtta steg som vi kan använda oss av på vår egen väg genom livet. Det är inga regler eller lagar, utan snarare verktyg för hur vi kan leva mer medvetet, närvarande och i balans med oss själva och omvärlden – både på och utanför yogamattan. På engelska kallas den åttafaldiga vägen för ”the eight limbs of yoga”, vilket skulle kunna översättas till yogans åtta delar, eller grenar – vilket också gör det tydligt att det inte handlar om något vi gör steg för steg, utan att alla delar är en del av helheten.

Yama & Niyama

De första två stegen – eller grenarna – är Yama (steg ett) och Niyama (steg två). De handlar om hur vi förhåller oss, både till oss själva och omvärlden. Man skulle kunna kalla dom yogans etiska grundprinciper, vår moraliska kompass.

Yama handlar om hur vi är och beter oss – både gentemot andra och oss själva – medan Niyama mer rör vår inre disciplin och hur vi medvetet väljer våra handlingar. Man skulle kunna säga att Yama lägger grunden för hur vi är i vår tillvaro, som om vi planterade ett frö. Niyama är vägen framåt, de handlingar vi vidtar för att få vårt frö att växa.

Det första steget på den åttafaldigavägen är alltså Yama – vilket består av fem olika principer; Ahimsa, Satya, Asteya, Brahmacharya och Aparigraha. I detta inlägg kommer vi att fokuserna på den tredje principen; Asteya.

2.37 Asteyapratiṣṭhāyāṃ sarvaratnopasthānam

”To one established in non-stealing, all wealth comes.”
Översättning & tolkning av Sri Swami Satchidananda

Asteya – att inte stjäla

Ordet Asteya kommer från ordet Stai som är sanskrit och betyder ungefär ”att stjäla”. A’et är precis om i Ahmisa, en negation och översättningen blir med andra ord ”Att inte stjäla”.

Det första vi tänker på är förmodligen att vi inte ska stjäla andras saker. Men principen går mycket djupare än så. Andra saker vi vill undvika att stjäla är tid, utrymme, uppmärksamhet, energi, idéer, koncept, äran osv. Detta kan yttra sig genom att vi kommer sent till ett möte, att vi avbryter någon som pratar eller istället för att intressera oss för vad hen har att säga, börjar prata vidare om våra egna upplevelser.

Det är också en typ av stöld när vi tar mer än vad vi behöver. Tex om vi hoppar in i en buffékö och tar så mycket vi kan utan att tänka på att det ska räcka till andra. Om vi köper på oss mer än vad vi egentligen behöver är det också ett sätt att stjäla från jordens resurser. På så sätt kan man se samlande som en typ av stöld.

Närvaro

I dessa fall stjäl vi från andra, men vi kan också stjäla av oss själva. När vi ältar vår historia eller oroar oss inför framtiden, blir det ett sätt att stjäla tid från oss själva. Och på köpet missar vi det enda vi egentligen har – nuet. Ett sätt att utöva Asteya kan därför vara att vara närvarande och verkligen uppskatta stunden. På mattan kan vi också vara observanta på hur vi går in i våra positioner. Stjäl inte energi av dig själv genom att pusha dig för långt. Du kan också vara vaksam på hur du fördelar energin i kroppen, så att du inte står på ett sätt att en del av kroppen avlastas på bekostnad av en annan. Ett exempel är nedåtgående hund – här vill du fördela styrkan och energin jämt mellan händer och fötter. Och i händerna vill du fördela tyngden över handens ”fyra hörn”, inte bara de närmast handleden, vilken i så fall kan ta stryk. När du hittar rätt i en position ska den kännas både stabil och lätt på samma gång.

Självkänsla

Om vi vill jobba aktivt med att sluta stjäla behöver vi gå djupare och förstå varför vi stjäl. Ofta bottnar det i en känsla av otillräcklighet. Vi behöver, eller begär något som kan fylla det där tomrummet. Asteya handlar med andra ord också handla om att jobba med vår självkänsla. Att se att vi duger precis så som vi är. Vi behöver hitta till en känsla av att vara tillräckliga, att inte behöva bekräfta vårt värde med saker, likes på sociala medier, prestationer eller genom att bekräfta sig själv bland andra. Om att kunna unna andra framgång även om det inte går så bra för oss just nu.

Tacksamhet & givmildhet

En annan sida av Asteya är också motsatsen till begär, nämligen tacksamhet. För ”att inte stjäla” är inte detsamma som att inte ta någonting, allt handlar om balans och vördnad. Om du levde i skogen skulle du inte kunna hugga ner varenda träd i skogen för att värma upp ditt hus. Det skulle innebära att mängder av djur och växter skulle dö ut (och du kanske skulle bli utan mat). Istället hade du fått göra en noga övervägning vilket träd som du skulle kunna ta för att göra så lite skada som möjligt, men samtidigt få det du behöver. Så här har människan levt i århundraden, det är först på senare tid som vi har börjat roffa åt oss i en takt som blir allt mer ohållbar. När vi bara tar det vi verkligen behöver kan vi också lättare känna tacksamhet för vad vi har.

En direkt motsats till att stjäla är att ge. Givmildhet kan vi därmed också se som en del av att praktisera Asteya och ofta går givmildhet och tacksamhet hand i hand.

Turism

Ett sätt för rese- och/eller äventyrsentusiasten att praktisera Asteya är att turista på ett hållbart sätt. Jag har märkt att ofta vill vi inte gärna vill sätta titeln ”turist” på oss själva och vi vill helst resa till platser där det inte finns så många turister. Men när vi ”reser till och vistas på platser utanför den vanliga omgivningen”* så är turister precis vad vi är – även när vi besöker vår sommarstuga (om den är långt ifrån där vi bor).

När vi är bofasta på en plats så bidrar vi till en balans där vi bor. Vårt liv kräver resurser som mat, boendeyta, elektricitet, avlopp osv – men i och med att vi arbetar och och betalar skatt till vår kommun, handlar från lokala butiker osv så hjälps vi åt att ge tillbaka och bibehålla en balans i samhället där vi bor. Det här balanserande sättet att leva behöver vi ta med oss även när vi reser någonstans – så att vi inte bara tar (stjäl) från platsen, utan också ger tillbaka och bidrar till platsens kretslopp.

Vi vandrare/resenärer/turister/sommarboende är på besök som tillfälliga gäster. Om vi kan visa vördnad, och tacksamhet genom att tex bidra till den lokala ekonomin och respektera lokala regler och förbud, är det inte bara ett sätt att ge tillbaka – jag skulle också vilja säga att det kommer att stärka din upplevelse på ett positivt sätt. Du blir mer ödmjuk, närvarande och känslan av tacksamhet ökar.

När jag har varit ute på mina äventyr har detta ofta fallit sig naturligt. Kanske för att jag verkligen upplever hur mycket jag får av platsen och de jag träffar. Det kan också bero på att det under långa vandringar blir väldigt tydligt att min vistelse inte är på mina villkor – den är på naturens. Har jag tur kan jag genomföra min vandring som planerat, men om vädret blir sämre får jag helt enkelt vänta ut stormen. Jag tror att när vi kan ha det här synsättet istället för att se naturen eller fjällen som en arena för vår aktivitet – som vilken hockeyhall eller fotbollsplan som helst som bara är där för vår skull – så kommer tacksamheten naturligt.

*Nationalencyklopedins tolkning av ordet Turist

Hur kan jag praktisera Asteya i min vardag?

• Var punktlig, stjäl inte någons tid genom att vara sen.
• Var närvarande när du umgås med andra (och dig själv).
• Lyssna när andra talar, avbryt inte. Ställa följdfrågor istället för att bräcka med din historia.
• Var uppmärksam på hur du använder din telefon. När låter du den stjäla din tid och uppmärksamhet? Kan du sätta upp en gräns för skärmtid i de appar som du fastnar lättast i.
• Var uppmärksam på de mål du sätter upp. Jagar du dom bara för sakens skull – eller fyller de ett syfte?
• Använd det du äger. Köp nytt först när det du har är förbrukat.
• Ät med närvaro. Känn efter när du är mätt.
• Handla närodlat, miljömärkt

Hur kan jag väva in Asteya i min yogapraktik?

• Se till att komma i tid till klassen och stanna till klassen är slut om du yogar för en lärare / i grupp. Att komma in sent, eller lämna under Savasana innebär att du kommer börja röra upp en energi i rummet som börjat lägga sig. Du stjäl med andra ord både uppmärksamhet, tid och energi från både lärare eller elever. Vet du med dig redan från början att du inte kommer kunna hålla tiderna för en klass, är det bättre att inte boka in den alls.
• Ibland känner vi att vi behöver kommentera det vi gör i klassen – men hur skönt det än kan vara så stjäl du uppmärksamhet från andra i deras praktik. Undersök istället varför du har ett behov att uttrycka för de andra hur du känner.
• Undvik att jämföra dig med andra i klassen. Du duger som du är.
• Var uppmärksam om du står i en position på ett sätt som gör att en del av kroppen får ta mer ansvar medan en annan slappnar av. Försök att fördela energin jämt i kroppen.
• Var närvarande i positionerna och fokusera på den del av flödet du är i just för stunden, istället för att se nästa position som målet.
• Du kan med fördel lägga in positioner där du behöver använda och hitta närvaro i hela kroppen. I tex tigerns position (på alla fyra, med utsträckt ben och arm) måste du verkligen se till att dels fördela vikten lika på det ben och arm som är i marken – men också det lyfta benet och armen behöver närvaro och energi. Du kan också gå vidare i positionen och skapa ett band mellan den lyfta foten och handen (dvs hålla om foten). Om du bara håller i foten, utan styrka, kommer positionen bli vinglig. Men när du kopplar på styrkan/energin/närvaron och drar foten mot dig, samtidigt som du trycker foten bakåt så kommer du uppleva att hela kroppen blir stabilare.
• En andningsövning du kan göra är att andas i fyrkant. Då andas du in på tex 4 sekunder, håller på 4, andas ut på 4, håller i 4 osv. Detta kan vara svårt till en början. övningen blir att lita på att du har all den luft du behöver.

Hur kopplar jag Asteya till mina äventyr

Precis som jag skrivit ovan är känslan av tacksamhet för det som är, något som stärks när jag är ute på äventyr. Oavsett hur eländigt något är finns det alltid något att vara tacksam för. Man har i alla fall en torr sovsäck, eller ett varmt mål mat att se fram emot, trots att tagen varit supertung och vägen lång. Även om man har skavsår är kanske skorna torra. Jag har märkt att det är väldigt sällan man har mer än ett huvudproblem och jag vet inte hur många gånger jag sagt något i stil med ”vad ont i xxx jag har idag – men xxx börjar bli bättre nu iaf”. Det är som att när du är ute så måste du kunna hålla humöret uppe även i de värsta av situationer – och tacksamhet är det enklaste sättet dit. Och det är väl aldrig som man är så glad över att se en blå himmel som när man varit ute i regn i flera dagar.

En annan sak som jag lärt mig är hur viktigt det är att inte bli girig och börja samla på prestationer. Om vi börjar sätta upp mål för målets sakens skull, att vi vill bocka av något eller säga att ”jag har gjort detta”, så är det lätt att vi missar det som händer längs vägen. I min mening är mål fantastiska – men inte främst för målet och prestationens skull, utan för den rutin vi behöver lägga oss till med för att nå dit. Dvs när syftet är resan, inte målet.