Att en guide ska kunna ta hand om skador i gruppen är självklart – men att vara i vildmarken är betydligt mer komplicerat än i civilisationen. Här är några anledningar:
⏱️Lång väntetid – Det kan ta lång tid innan hjälpen kommer (vi snackar timmar, kanske t.o.m. dagar). I vildmarken ansvarar guiden för både bedömning, stabilisering och långvarig omvårdnad.
🪫 Begränsade resurser – Ofta har vi bara tillgång till det vi har i ryggsäcken, vilket innebär att vi kommer behöva improvisera med det som finns till hands. Det underlättar om hur vi har övat på detta och vet hur vi kan göra detta i förväg.
⛈️ Utmanande miljö – en skadad måste skyddas mot vind, kyla, fukt mm. Vi har heller inte garanterad tillgång till rent rinnande vatten. Utan korrekt omhändertagande av en skadad kan situationen snabbt förvärras med risk för tex hypotermi, uttorkning, värmeslag etc.
🤕 Beslut om evakuering – Ibland är beslutet självklart, men ibland är det inte lika enkelt. Då gäller det att veta vad vi ska gå på för att fatta rätt beslut. En person som utåt sett mår bra, kan i värsta fall ha inre skador som är livshotande – men vi vill heller inte beröva någon dess naturupplevelse om det inte behövs.
🚁 Komplicerad transport – Vi kan också behöva transportera eller assistera en skadad person genom terräng, ofta under tidspress och med stor fysisk ansträngning. Vid evakuering med helikopter behöver vi veta hur vi kan förbereda en landningsplats på bästa sätt.
👥 Ansvar för gruppen – Det är inte bara den skadade vi behöver ta hand om. En allvarlig situation kan påverka hela gruppen och vi måste se till att de är okej både under räddningsarbete och efteråt.
Detta gör att vi som jobbar som guider behöver en vildmarsspecifik utbildning – och vi behöver också uppdater och underhålla våra färdigheter (för om vi gör ett bra jobb, ska vi inte hamna i en situation där vi behöver använda våra kunskaper). En regel i många organisationer/företag är att guidens senaste utbildningstillfälle ska ha skett för max 2 år sedan.
⚠️ Så om du ska ut och resa eller bokar en guide av annan anledning: Försäkra dig om att guiden har denna utbildning och/eller att det är en del av företagets policy! Tyvärr är det inte alla företag idag som följer dessa riktlinjer.
Vilken utbildning ska guiden ha?
Det finns många utbildare, men jag har valt att gå min utbildning via NOLS Wilderness Medicine*. De är en högt aktad organisation och deras utbildningar finns över hela världen. Det gör att om jag ställs inför en räddningsinsats på andra sidan jorden är chansen stor att många av de andra som hjälper till ”talar samma språk” och följer samma checklists.
NOLS har bl.a. en 16 timmars ”Wilderness First Aid” där fokus ligger på akut första hjälpen och att stabilisera en skadad person tills hjälp kommer. Jag har dock valt att gå deras mer avancerade utbildning ”Wilderness First Responder” som är på 80 timmar / 10 dagar. Denna är mer hands-on och ger en djupare medicinsk förståelse. Vi lär oss inte bara att ta hand om den skadade, utan också att göra en bedömning om den skadades tillstånd, hantera trauma, fatta evakueringsbeslut och vilka åtgärder som kan vara kritiska att vidta för personens fortsatta välmående. Utbildningen varvar teori med praktiska scenarion och sker utomhus oavsett väder, vilket övar oss i beslutfattande under stressiga förhållanden.
Jag gick denna 2018 och sedan dess har jag vartannat år gått en ”Wilderness First Responer Recertification” (WFR-R) som är på 24h / 3 dagar för kunna behålla min certifiering och, vad som är än viktigare – färdigheterna.
* I Skandinavien sker NOLS utbildningar genom företaget Crossing Latitudes.