I månadsskiftet juli/augusti hade jag och Emma Svensson satt ihop en resa i Italien ihop med The Mountain Community där fokus låg på att lära sig grunderna inom alpin klättring och på glaciär – samt bestiga det 4061 meter höga Gran Paradiso!
Dag 1
Alla deltagare tog sig till Italien på egen hand och väl där möttes vi upp i Courmayeur, vid foten av Mont Blanc – eller Monte Bianco som det heter i Italien. På slingriga vägar körde vi till Val Veny där vi vandrade och klättrade via ferrrata upp till Rifugio Monzino, en hytta på 2590 meters höjd. Där pratade vi vidare om just höjd. Hur det påverkar kroppen och hur vi kan hjälpa den på bästa sätt för att undvika att bli höjdsjuk.
Dag 2
Idag tog vi oss ner igen i gryningen, hoppade in i bilarna och körde tillbaka till Courmayeur för att därifrån ta Skyway-liften upp till Helbronner och Refugio Torino, 3375 möh. Dagen var fantastisk och det var inte bara vi som ville upp och beskåda utsikten, så vi fick köa en bra stund innan det var vår tur att åka upp. Under tiden passade vi på att käka lunch så att när vi väl kom upp kunde vi på en gång sätta på oss selarna för att ge oss ut på glaciären.
Nere i dalen hade vi också mött upp med våra IFMGA-guider Martin och Victor. Uppe på glaciären delades gruppen upp i två replag och guiderna berättade om hur det fungerar att röra sig över glaciär. De demonstrerade olika stegjärnstekniker som sedan fick övas, self arrest (självräddning med isyxa) och crevasse resque (sprickräddning). Vi tog oss också upp på en mindre topp, Petit Flambeu, 3440 möh. Väl tillbaka i hyttan väntade middag vilken efter nästan hela gänget somnade gott medan ett band underhöll de mer pigga besökarna på våningen under.
Dag 3
När molnen skingrade sig på morgonen gav sig gruppen iväg ut på glaciären igen. Målet för dagen var en bestigning av Aiguilles Marbrées, 3535 möh, en längre och något mer avancerad klättring än dagen innan (men som ändå var såpass enkel att den gick att klättra i replag utan säkringar). Då guiderna bara kunde ta med sig 2-3 personer åt gången delade vi åter igen upp gruppen och den halvan som inte klättrade fick stanna med mig och Emma och lära sig om rappellering (firning) och ankarbygge. När det var dags för andra halvan att ta sig upp hakade jag också på.
På eftermiddagen tog vi det lugnt, jag pratade navigering och ruttplanering innan vi gjorde en tidig kväll.
Dag 4
Idag var det dags att bege oss mot vårt slutmål, Gran Paradiso, Italiens högsta berg som inte ligger på gränsen till något annat land. Vi tog liften ner i dalen i soluppgången och körde därefter till Pont varifrån vi började vår vandring upp mot Rifugio Vittorio Emanuele II, 2736 möh. En drygt 760 höjdmeter lång vandring men på en otroligt fin led som gjorde vandringen riktigt behaglig, så länge man tog det i sin takt. Vi kom upp till lunch och resten av dagen gick åt till att förbereda och vila upp oss inför vårt toppförsök.
Dag 5
Med klockan på ringning 03:45 och avmarsch 04:40, gjorde vi vad som brukar kallas en “alpin start”, dvs att man startar sitt toppförsök långt innan solen går upp. Det kan vara riktigt kallt och jobbigt att gå i mörkret men anledningen är att berget både blir säkrare och enklare att ta sig uppför då snön är hård och vätan i marken är frusen så att gruset binds samman. När solen väl går upp blir snön mjukare och ju längre tiden går blir den svårare att gå i och risken för stenras ökar. Från hyttan väntade 1326 höjdmeter och fem timmars vandring – upp.
Att gå i mörker är lite som att gå i en bubbla där både tid och rum upphör att existera, men efter 1-2 timmar började det ljusna samtidigt som vi nådde snön där vi fick dra på oss selarna och sätta på stegjärnen. Ytterligare en knapp timma senare knöt vi in oss i två replag när glaciären började och det blev brantare och brantare. Samtidigt gled solens strålar upp över horisonten och förgyllde dalen nedanför oss.
SUMMIT!!
Att ta sig upp är ju egentligen bara att vara halvvägs igenom en bestigning. Härifrån väntade ytterligare 2-3h genom den ny betydligt mjukare snön innan vi var nere vid hyttan igen. Där käkade vi lunch och tog igen oss lite innan vi fortsatte ner till parkeringen för hemfärd eller vidare äventyr på egen hand. Totalt hade vi gjort drygt 2100 höjdmeter upp OCH ner på 24 timmar. Det var onekligen skönt att komma tillbaka till Courmayeur, en hotellsäng och en god middag med de som valt att stanna kvar en natt.
