Outdoor- och äventyrsentusiast. Norges representant i Fjällräven Polar 2017 med 29.006 röster. Är 34 år, född i Danmark men bosatt i Norge sedan 5 år tillbaka. Är ambassadör för flera outdoor-varumärken och arbetar för att inspirera fler att ge sig ut i naturen.
Hemsida: www.kmdethurah.com
Instagram: Polarekspedisjonen
Facebook: Polarekspedisjonen
“Sedan början av 2000-talet har jag jobbat med marknadsföring. Jag har arrangerat klubbar, konserter, festivaler och i stort sett levt mitt liv framför en dataskärm där jag skapat upplevelser och fester för andra. Men efter att jag träffade min flickvän, blev pappa för andra gången och flyttade Norge för fem år sedan, kände jag att jag ville ändra på mitt liv. Jag kände ett behov av att komma närmare naturen och mina rötter. Att hitta tillbaka till mig själv.
När en vän från Danmark valde att ställa upp och tävla för en plats i Fjällräven Polar 2015 (ett hundspannsäventyr i Fjällrävens regi som går av stapeln en gång per år och där deltagarna från olika länder tävlar om en plats genom en officiell omröstning), bestämde jag mig för göra detsamma och tävla för Norge.
Vad jag inte visste då var att det skulle bli starten på något helt nytt. Jag vann inte, jag kom tvåa och min kompis trea så ingen av oss fick vara med på äventyret det året. Men när sen 2016 års tävling drog igång stod vi båda redo igen och gav järnet. I veckor ledde vi båda två för respektive land och det såg väldigt lovande ut. Men tre dagar innan tävlingen avgjordes tappade jag min ledning och det slutade med att jag blev tvungen att stanna hemma och se min kompis åka iväg på äventyret vi båda hade pratat och drömt så mycket om. Det var förkrossande att förlora något som jag satsat så mycket på och dessutom för andra året i rad.
Jag trodde att jag hade haft min chans och när det var dags för 2017 års tävling kände jag att jag hade fått nog och jag blev tvungen att blockera flera av de vänner jag fått genom tävlingarna på Facebook. Jag klarade helt enkelt inte av att se alla poster och uppdateringar från dem om tävlingen. Men ungefär en vecka in i tävlingen skrev min danske vän till mig och bad mig att svälja stoltheten och ge det en sista chans. Och någonstans inuti mig så ville jag ju verkligen detta så det tog inte lång tid för mig att tänka om och registrera mig.
Och kanske var det en kombination av att andra sett hur hängiven jag var, hur mycket jag ville detta och det faktum att jag flyttat från Oslo till Telemark – men plötligt tog det fart. Det första året hade jag fått ca 3.000 röster, det andra 6.174, men det är året blev helt galet! Jag hade tufft motstånd från Sofie, en tjej från norra Norge och vi pushade och drev varandra och de sista 24 timmarna av tävlingen blev en riktig nagelbitare! Den sista natten låg jag efter och det såg det inte särskilt lovande ut. Jag var på väg att kasta in handduken och ge upp, men kl 03:00 på natten fick jag plötligt lite extra energi och försökte en sista gång. Och det funkade! Jag gick från att ligga ungefär 1000 röster bakom till att bara en timma före mållinjen gå upp i ledningen. Och när klockan tillslut slog 08:00 och tävlingen avslutades hade jag vunnit för Norge med otroliga 29.006 personliga röster! 1.000 röster mer än Sofie som blev tvåa.
Även om jag tyckte synd om Sofie (jag vet ju hur det känns att vara så nära), var jag ganska säker att hon skulle bli vald av juryn och få åka på äventyret hon också. Tävlingen fungerar nämligen så att vinnaren från varje land automatiskt får en av de två platserna varje land har i äventyret, den andra väljer en jury. Och även om deras val inte har någonting att göra med det antalet röster man fått så hade Sofie verkligen visat sig värdig genom att vi tillsammans varit ensamma i ledningen med ca 26.000 röster.
Och så blev det, juryn valde Sofie och Team Norway var fött. Jag kände mig ärad att ha vunnit med så många röster vilket inte bara gjorde att jag vann för Norge, jag slog även norskt rekord och var den med fjärde flest röster i hela tävlingen worldwide!
Allt var bra och jag såg fram mot äventyret som skulle ske i april några månader senare. Alla röster hade givit mig ganska stor uppmärksamhet i sociala medier. Mina bilder och berättelser om att vilja få ut mer av livet och ändra livsstil blev en inspiration för andra och jag bestämde mig gör att göra någonting mer utav det. Jag började ta min instagram mer seriöst och gick från 600 följare till 15.000 på bara ett år! Detta ledde senare till att globala varumärken började höra av sig och berättade att de gillade min stil och att de ville jobba med mig. Jag började få sponsorer och blev snart ambassadör för stora märken som jag länge sett upp till och beundrat. Plötsligt var jag en del av dem och deras produkter.
…
Så blev det till slut april och dags att åka iväg till äventyret jag egentligen inte visste så mycket om. En 300 km lång polarexpedition med människor från hela världen. Vi hade redan blivit som en familj då vi chattat och pratat varje dag, delat vår entusiasm och iver över att få ge oss iväg.
Plötsligt var vi alla samlade i Stockholm och vi mötte varandra med öppna armar och kramar. Vi fick vår splitternya utrustning och fick lära oss om vad vi skulle få uppleva, hur vi skulle ta hand om oss och hantera kylan. Allt var väldigt intressant och alla var redo.
Och iväg for vi. Först från Stockholm till Oslo och sen vidare norrut. Vi blev uppdelade i grupper och fick möta våra hundar. Utan någon som helst erfarenhet fick vi slädarna och PANG! – så var vi iväg. Varje deltagare med sin egen släde. Det var magiskt. Vi begav oss upp i bergen där vyerna öppnade sig. Det var alldeles vitt – det var kallt – det var vackert – det var som ingenting jag tidigare sett. Jag hade visserligen sett alla bilder från tidigare år, med detta var någonting helt annat, så mycket bättre än jag kunnat föreställa mig.
Naturens alla intryck var helt otroliga. Alla sinnen fick en extrem energiboost och alla vardagens orosmoln kring all vardaglig nonsens var som bortblåsta.
Vädret kunde slå om på en minut och vi hade fått lära oss den hårda vägen hur vi skulle vara förberedda och ta hand om oss. Vi hade ingen mottagning, inget wi-fi. Men vi hade närkontakt med moder jord.
Det här var verkligen ett livs äventyr och vi blev alla väldigt tajta vänner. Det greppade tag i oss alla och det fick mig verkligen att förstå att en förändring av livet var vad jag behövde och något jag behövde fortsätta att jobba för.
Att varje dag minnas Polar och ständigt försöka pusha mig själv mot nya mål och äventyr har tagit mig en lång väg sen april. Idag samarbetar jag med några av de främsta varumärkena inom friluftsindustrin, jag inspirerar fler och fler att ta sig ut i naturen och det är verkligen både tillfredställande och beroendeframkallande. Jag älskar att hjälpa andra och att dela med mig av min historia. Jag försöker arbeta mindre, vara en bättre pappa men också en bättre förebild för mina barn.
Mitt sinne är klarare, mina visioner starkare och min kropp i otroligt mycket bättre form och balans än tidigare. Jag är på rätt väg, men detta är bara början. Jag planerar nya och större äventyr/expeditioner och jag försöker utveckla mina kunskaper och erfarenheter varje dag.
Det råder ingen tvekan om att vintern har en speciell plats i mitt hjärta, men jag försöker se alla situationer som intressanta och som något jag kan lära mig ifrån. Jag ser det som träning. Träning för större saker, jag lär mig hur jag ska ta bättre bilder, bli bättre på att berätta historier, att inspirera fler. Jag försöker bli bättre överallt. Men jag försöker också bli mer involverad i naturen och hur vi ska skydda den. Jag har blivit mer medveten om det faktum att trots att vi är små kan vi göra stor skillnad.
Jag hoppas att min resa kommer inspirera andra att själv våga förändra sig själva. Jag hoppas jag kan bli en bättre far åt mina barn och en bättre man åt min flickvän. Ett steg i taget, men i rätt riktning. Mot naturen, mot mitt sanna jag.”
Text och Foto: Kasper M. de Thurah
