PCT – Del 7 : Snö

2016-06-09

:

Kennedy Meadows – Bishop. 86 miles / 138 km

Så var det äntligen dags för den del av leden jag både sett fram mot och fasat för: Sierra Nevada. Här skulle ökenlandskapet bytas mot höga snötäckta berg. Redan i Kennedy Meadows gick diskussionerna heta mellan de entusiastiska vandrarna. Hur mycket snö var det? Skulle det gå att ta sig igenom? Gick det att bestiga Mt. Whitney? Behövde man verkligen isyxa och stegjärn? Frågorna var många och svaren ännu fler. Precis som på nätet var folk lika bestämda med sin åsikt. “Nej, det är för mycket snö!” “Det är klart att det går. Skippa isyxan, den behöver du inte!” Problemet var ju att ingen egentligen visste mer än någon annan. Ingen av oss hade ju varit där än och sett med egna ögon hur det faktiskt såg ut.

Så det var med en förväntansfull nervositet jag stegade ut från Kennedy Meadows och upp mot bergen. Med en whippet (kombinerad isyxa/vandringsstav) och stegjärn i packningen var jag redo att möta snön och den utmaning den innebar. Ironiskt nog var de första dagarna några av de varmaste hittills och det var svårt att föreställa sig vad som komma skulle. Men snart kunde man se de snötäckta bergen i fjärran och de kom snabbt närmare och närmare. För varje dag tycktes de bli större och större. Tankarna som hela tiden gick runt i huvudet var “Undrar om det där är Whitney?” eller “Det där kanske är Whitney?”, “Det där är definitivt Whitney”, “Borde inte Whitney vara bakom det här berget?”.

Mount Whitney. Det högsta berget i det sammanhängande USA, “the lower 48”, 4418 meter över havet. Via en avstickare på 13 km från leden kan man nå toppen av detta massiv och det var givetvis värt att prövas. Vi steg upp kl 3 på morgonen och ca 5 timmar senare stod vi på toppen! Själva leden upp ringlade sig uppåt längs en brant bergsvägg och var delvis täckt med snö som vi med största försiktighet tog oss över. Nog var det kämpigt och delvis lite läskigt, men inget som var omöjligt.

Två dagar senare var det dags för nästa stora utmaning, ledens högsta punkt – Forester Pass (Mt. Whitney räknas ju inte till leden då det ligger lite utanför). Denna var något lättare att ta sig uppför än Whitney men på andra sidan väntade något annat: ett stort täcke av mjuk snö som man var tvungen att korsa för att ta sig ner i dalen. Den varma solen hade trots att det var tidigt på morgonen börjat smälta snön och för varje steg fick man vara på sin vakt för huruvida man skulle stå kvar på snöytan eller trampa igenom. Något som tärde en hel del på tålamodet.

Men själva klättringen och snön är inte den enda prövningen här uppe. Med de höga höjderna kommer kylan och med snön kommer också smältvattnet. De forsar som korsar Sierra Nevadas berg och dalar är såhär års extra höga och på vissa ställen har även själva leden förvandlas till en bäck. De stora forsarna kan vara knepiga att korsa och det gäller att vara fokuserad när man tar sig över.

Men trots de nya utmaningar som kommit med denna delen är det otroligt kul att vara här! Jag ska absolut inte säga att öknen var någon barnlek, den var också väldigt krävande, men detta tar vandringen och vildmarkslivet till en helt ny nivå. Här räcker det inte med att ta sig igenom naturen, här sätts även ens mod och tålamod på prov!

Och jag älskar det!

Tips för vandring i snötäckta berg sommartid

• Börja vandra så tidigt som möjligt. Då hinner du gå längre innan snön börjar smälta och risken att trampa igenom eller halka minskar. Ska du vara ute i flera dagar kan det vara smart att använda den första dagen till att känna efter hur snön ter sig under dagens timmar. Då kan du lättare planera de kommande dagarna.
• Använd dubbar eller stegjärn, vad beroende på mängd snö. Du får ett betydligt mycket säkrare grepp och slipper oroa dig för att halka för var steg du tar. De fungerar bra att gå med även på barmark, men om du ska gå längre sträckor skulle jag rekommendera att ta av dem.
• Bär med dig både karta och GPS och se till att du har tillräckligt med batterier! I snön är det lätt att tappa bort leden och då är en gps oumbärlig.
• En isyxa är bra att ha om du ska vandra i branta bergspartier. Då kan du hugga ut steg i snön om de saknas, men framförallt stoppa ett eventuellt fall. Se till att du vet hur du använder den innan du ger dig ut och öva på säker mark. Ett alternativ till den något klumpiga isyxan är en så kallad whippet, en kombinerad isyxa/vandringsstav som du alltid har nära till hands.
• Att ta sig uppåt i höjd kan vara kämpigt. När luften blir tunnare blir det svårare att andas och där med jobbigare. Ha inte bråttom, ta små steg, stanna ofta och hämta andan. Drick mycket vatten. Blir det för jobbigt, testa och gå ner en bit och vila innan du försöker ta dig vidare uppåt.
• Kommer du fram till en fors som känns något för vild att ta sig över, slå läger och vänta till tidigt nästa morgon med att ta dig över. Ju längre in på dan, ju mer smältvatten innehåller forsarna.
• Tänk efter vad du själv föredrar. Torra fötter eller mindre pauser. Om du inte vill vandra i blöta skor är ett par sandaler med hård sula och bra remmar att föredra. Då kan du byta till dessa när det är dags att ta sig över en fors. Men vissa sträckor kan innehålla mängder av forsar och det blir då snabbt många pauser. Därför går vissa rakt igenom med de skor de vandrar i. Som sagt, känn efter vad du själv föredrar och planera packningen därefter.
• Tänk på att bergen allt har mer snö på norrsidan (som inte får lika mycket sol och värme som sydsidan). Även om det ser säkert ut att ta sig över från södra sidan, kan situationen på den andra vara helt annorlunda.