Jag gästar Förmiddag i P4 Värmland

2016-12-29

:

Jag sippar på en kopp kaffe där jag sitter i det lilla väntrummet på Sveriges radio i Karlstad. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända de närmsta minuterna, hur det kommer att gå till. Det enda jag vet är att jag ska vara med på radion. Min vän Marie som gick i parallellklassen på gymnasiet har bjudit in mig till hennes program Förmiddag i P4 Värmland för att prata med mig om min vandring genom USA och livet i vildmarken. Jag ser mig nyfiket och lite nervöst omkring. Bredvid mig står ett bord med fika och en radio som direktsänder från något av rummen som ligger bara några meter bort. Så tystnar musiken och jag hör Maries välbekanta värmländska stämma “Hon har gått från att fota världsartister som Slash, Hellacopters och First Aid Kit till att vandra genom hela USA. Frilansfotografen Linda Åkerberg från Karlstad kommer hit till P4 Värmland strax!”.

Hjärtat pumpar snabbare. Några sekunder senare öppnas dörren till rummet och min gamla gymnasiekompis stegar ut med ett stort leende på läpparna. “Heeej!!!” Vi kramar om varandra och jag tar plats framför mikrofonen. Jag har ingen aning om hur någonting fungerar, när man får prata eller ej. Men jag låter Marie styra. Hon är så proffsig.

Vi pratar en stund och plötsligt är allt över. Vi kramas adjö och en av hennes medarbetare tar några bilder på mig på deras kontor. Cirka en halvtimma efter jag har tagit stegen uppför trappan till Sveriges radio står jag ute på gatan igen. Solen skiner och jag väljer att ta en promenad i min barndoms stad. Jag strövar runt på gatorna utan någon plan på vart jag ska ta vägen. Plötsligt befinner jag mig på Gubbholmen, en holme i Klarälven strax utanför Karlstads centrum där jag spenderat många kvällar och nätter i min ungdom. Jag ler för mig själv när jag tittar ut över de frostiga gräsmattorna och minns mig tillbaka 15 år i tiden, när jag, Marie och alla andra i vårt ungdomsgäng hängde på dessa gräsmattor, på tröskeln in i vuxenvärlden, taggade på vad livet hade att erbjuda. När jag nu går här igen efter att ha pratat med Marie om livet känns det på något sätt som att cirkeln sluts. Och börjar om. Nya äventyr kommer och går och om 15 år kanske vi sitter här igen och diskuterar varandras livsöden. 

Vill du höra klippet från min radiodebut? Här finner du hela programmet, där jag tar plats framför mikrofonen efter ca en timma.

Ett sammandrag hittar du här.

–