Detta är ett inlägg i samarbete med Lundhags*
Det som fick mig att bli intresserad av vandring för ungefär tre år sedan var idén på att vandra långdistansleden Pacific Crest Trail. När jag började läsa på om hur man gjorde och vilken utrustning man skulle ha, blev det just den amerikanska långdistans- och lättviktsskolan som jag lärde allt mig ifrån. Den går i princip ut på att ha så lätt och lite på sig som möjligt, både på kroppen, ryggen och på fötterna. Kängor ratas och lätta trailrunningskor är det som gäller. Och det här har jag tagit med mig. Jag ser ingen anledning i att ha tunga, varma, klumpiga kängor på fötterna, utan trivs bäst med något lätt som gör att jag snabbt och smidigt kan ta mig fram. Således vandrar jag så ofta jag kan i mina lätta lågskor.
Men det finns tillfällen då de tunna skorna inte riktigt funkar. Situationer då det till exempel är väldigt blött och/eller kallt. Eller om det är väldigt stenigt. Då behöver jag något starkare på fötterna som står emot mer och som klarar mer extremt väder. Men ändå har det tagit emot att köpa ett par rejäla kängor. Jag tycker helt enkelt att det blir för mycket och klumpigt. Men ändå måste jag ha något annat.
Därför blev jag otroligt glad när jag fick reda på att Lundhags inför denna säsong har tagit fram en serie trailskor! Skor som blandar det bästa från de två världarna, skornas lätthet – med kängornas styrka!
Den nya serien har fått namnet OMNI innehåller modellerna BJERG (kommer i både en låg och en lite högre variant), STREI och RIIM. De två första finns i både herr- och dammodeller, medan den sistnämnda är en vintersko och finns i nuläget endast som unisexmodell. Lundhags är ett svenskt märke med traditioner av att vandra offtrail, över de svenska fjällen i hård väderlek, djupt inpräntat i ryggmärgen, men tanken bakom den här serien var att skapa skor för dem som höll sig till lederna, men som samtidigt också fungerade inne i stan. D.v.s. på ställen där kängans komplexitet och robusthet inte var riktigt lika nödvändig. T.ex. är skorna lättare, sulan inte lika stum som en vandringskänga och den är är även nättare och mer slimmad i formen, vilket också spar en del vikt. De båda låga modellerna väger runt 400g, vilket förvisso är nästan 200g mer än mina trailrunners, men betydligt mycket mindre än kängor som kan väga upp emot ett kilo!
För ett tag sedan fick jag hem ett par låga BJERG i brevlådan och jag har sedan dess varit otroligt sugen på att prova hur de funkar! Står de emot regn bättre en mina tidigare skor? Hur är de att vandra med i stenig terräng? Kommer de andas så bra som det påstås eller kommer jag bli supervarm om fötterna? Anledningen till att jag valde Bjerg framför Strei var att jag ville ha ett par som verkligen var så nära en känga som möjligt, samtidigt som de fortfarande var en sko. Båda modellerna har en förstärkning mot slitage på häl och tå, men Bjerg har även ytterligare en förstärkning däremellan, ett tunt lager film som skyddar sidorna mot väta.
Men, sedan jag fick kängorna har vi ju haft en fantastisk månad. I vad som känns som veckor har vi haft temperaturer över 20 grader och strålande sol. Inte helt lätt att testa hur de verkligen funkar mot väta i fält… Eller?
Igår kunde jag inte hålla mig. Jag snörade på mig skorna och begav mig ut på en orienteringsrunda i Nackaskogarna. Till min stora glädje visade sig rundan vara ett perfekt tillfälle att se vad de höll för! När man orienterar håller man sig ju nämligen en hel del till de stigar som finns, men för att hitta vissa kontroller måste man även bege sig ut rätt in i skogen, över vad som kan vara väldigt varierad terräng.
Mitt första intryck var att skorna känns väldigt stabila. De har inte samma mjukhet och formbarhet som den typ av skor jag är van att vandra i, både på bott och ont. En sko med mjuk sula gör att man nästan kan forma foten runt stenar och andra ojämnheter och på så vis få ett bra grepp, medan ett par med hårdare sula ställer sig mer rakt på, vilket för mig kan kännas lite vingligt och osäkert. Fördelen med dessa är dock att sulan ändå är något formbar och i och med att de är låga är jag ändå väldigt flexibel i ankeln och kan lättare parera än om de skulle haft ett högt skaft. De känns också som att de har ett väldigt bra grepp. Jag kan lätt känna mig osäker på om jag går upp för en väldigt slät klippa. Om jag ska halka eller ej, men med dessa tänkte jag knappt tanken utan det kändes naturligt att de höll mig kvar. De känns med andra ord säkra utan att bli för hårda och pjäxlika, men samtidigt väldigt följsamma.
Efter en dryg timma i skogen kom jag fram till en kontroll som jag var tvungen att följa en å som gick genom en sankmark, för att hitta. Trots att det varit så varmt, var det rejält blött och medan jag studsade över grästuvorna hörde jag snart ett bekant läte. “Schlooopp!” Min högra sko sjönk djupt ner stjärnmossan och min första reflex var att snabbt dra upp den för att undvika att bli blöt. Men så kom jag på, att det var ju precis det här jag ville testa! Skulle skorna stå emot sån här väta? Jag tog mig fram genom sankmarken, utan att direkt tänka på var jag satte fötterna och lät dem sjuka ner i blötan. Efter att jag hittat kontrollen stod jag kvar en stund och granskade skorna. De kunde sjunka ner ganska mycket innan vattnet tog sig över de skyddade partierna och upp över lädret. Jag kunde med andra ord stå i vattnet utan att de släppte in något. Och när jag sjönk ner mer tog det ändå en bra stund innan det kom in vatten i skon. Perfekt! Jag menar, i en normal situation står man ju sällan kvar i vattnet, utan det är det där korta ögonblicket man trampar ner i det som skon ska klara av att stå emot det. Och det klarade ju dessa! Till och med mer än så!
Efter att ha kommit ut på stigen igen fortsatte min tur genom den varma skogen. Det var som att skogen samlat upp all värme som den fått de senaste veckorna och det kändes lite som att ta sig igenom en naturlig bastu. Här fick skorna en prövning jag inte ens tänkt på innan. Skulle de klara av att andas eller skulle fötterna bli supersvettiga i värmen? På fötterna hade jag förutom skorna ett par ullstrumpor, så risken var stor. Och visst var det varmt, men inte mycket varmare än vissa av mina trailrunnerskor.
När jag var färdig med rundan och hittat alla kontrollerna slog jag mig ner vid en sjö för att äta lunch. Rundan hade tagit nästan fyra timmar (när jag orienterar föredrar jag att gå framför att springa och får istället mer träning av att ha en ryggsäck med lite extra tyngd i på ryggen) och som sagt gått genom allt från sankmark till bastuhet skog. Jag satt faktiskt med skorna på en bra stund innan jag kom på att jag borde ta av dem och se hur mina fötter mådde. Och de mådde helt ok! Något svullna absolut, men inte lika mycket som de hade varit i ett para höga, täta kängor.
Så vad blir då min dom? Kommer jag fortsätta att använda mig av skorna? Jag kommer nog att fortsätta att använda mina lätta trailrunners när jag är ute i “trygg” terräng, det vill säga på leder i relativt torrt klimat. Men de täpper absolut igen det där glappet där jag saknade en bra sko innan. Jag kommer använda dem om det är risk för mycket regn, om jag ska ut i myrmarker eller andra våta miljöer. Det ska också blir spännande att se hur de funkar i snö i vinter. Eldprovet för dem kommer bli nästa år – då jag med en grupp andra tjejer ska till Tanzania för att bestiga Kilimanjaro! För den sista sträckan mot toppen fungerar nämligen inte vanliga trailrunners, då de är alldeles för tunna och kalla. Då ska det bli spännande hur dessa klarar det!
TIPS!
Vårda dina skor. Dessa modeller är impregnerade i fabriken, men behöver ändå skyddas för att hålla. Då just dessa modeller har en ruggad yta är en impregneringsspray att föredra då ett vax kommer göra ytan glansig och mer läderlik.
Gå in dina skor. Ta en tur och känn hur de känns. Klämmer de någonstan? Sätt på tejp på det ömma området direkt och fortsätt gå med dem. Efterhand kommer de forma sig efter dina fötter. Ett tips är också att inte snöra dina skor för hårt första gången du använder dem, utan låta dem långsamt anpassa sig efter din form.
Skydda insidan mot grus, väta eller snö. Nackdelen med lågskor är att man kan få in en del annat på insidan, men då vill jag tipsa om att använda lättare damasker. D.v.s. inte den typ av stora damasker som går högt över benen utan en betydligt lägre och lättare variant av t.ex. spandex. Dessa är tyvärr fortfarande svåra att hitta här i Sverige, men kan gå att hitta på nätet eller i sportbutiker. Sök på trail gaiters och leta dig fram. Man kan också vika ner strumpan över skorna för visst skydd.
*Denna text är en del av en Outdoor Blogger Network kampanj som jag fått ekonomisk ersättning för, samt själva produkten, för att ta fram. Detta påverkar dock inte innehållet i artikeln, alla åsikter är mina egna och jag har full kontroll över vad som publiceras på denna sida. Läs mer om min PR policy här.
