2017-12-14
:
Det finns en sak som jag verkligen älskar med äventyr och det är att hur jävlig en dag må än vara så är det alltid en häftig upplevelse. Och ju jävligare något har varit desto starkare känner man sig efteråt. Idag var en sådan dag.
Dagen började bra, efter två timmars körning genom ett otroligt vinterlandskap kom vi fram till dagens destination, Sundsvall. Där visade det sig att vi hade fått rum på stadens Scandic vilket kändes väldigt skönt då vi de senaste nätterna sovit ute i en tältkåta. Graderna hade letat sig uppåt under natten och tagit sig över nollan, så risken för en blöt dag och natt var överhängande och då är det väldigt tacksamt att kunna vara inne och torka.
Efter att vi checkat in stod vi dock inför ett problem, var skulle vi paddla? Även om Sundsvall ligger vid kusten och har mängder med vattendrag runt sig, hade de flesta frysit. Tack och lov fick vi hjälp av en lokal paddlare som kunde peka ut ställen som skulle kunna vara isfria och vi bestämde oss för att satsa på Stornäset ute på Alnön som låg i skydd av andra öar, vilket skulle innebära mindre kalla vindar.
.
.
När vi väl kom dit visade det sig dock att det frusit där också och vi fick hoppa in i bilarna igen och leta vidare. Vi tog oss söderut på ön och hittade tillslut ett ställe vi kunde gå i.
.
.
Ute på vattnet blåste det och vågorna slog mot kajaken. Jag hann inte ens vara i vattnet i en minut innan mina vantar var genomblöta. Tidigare dagar hade de ändå funkat, trots att det blev blöta. De är i merinoull så därför håller de värmen bra även om de är våta, men idag blev det så kallt att jag fick använda mina så kallade poogies (särskilda paddlingsvantar som fästs över paddeln som skyddar mot vind och kyla) för att hålla mig varm. Övriga kroppen däremot var varm paddlingen igenom. Kanske för att den fick jobba så mycket.
.
.
Vi bestämde oss för att ta ett varv runt en närliggande ö vilket kändes som den mest vettiga idén. I grupp korsade vi vattnet för att ta oss mot ön. Men det blåste motvind och gick tungt. Då och då slog det till mot kajaken och efter ett tag insåg jag att det var isblock som låg och drev.
.
.
När vi tagit oss över blev nästa mål en udde som skulle rundas. Det var bitvis ganska grunt vilket ledde till högre vågor sa det gällde att ta en stor sväng runt, samtidigt som inte det var det enklaste heller då även de vågorna var höga. Men det gick bra och snart var alla runt.
Där väntade nästa utmaning. Ett parti isflak att ta sig igenom. Vi tog sats och började bryta oss igenom. Och direkt tog det stopp. Flaken var tjocka och låg tätt. Jag fick ta hjälp av paddeln för att ta spjärn mot ett block och skjuta mig framåt, över flaken. Någon halvmeter i taget och sen ta ett nytt tag. Det var riktigt jobbigt och ibland kändes det som jag skulle fastna. När vi nästan var igenom insåg vi att det som sett ut som vatten på andra sidan isen i själva verket var is som låg under vattenytan och efter lite om och men tog vi beslutet att vända. Och fick med andra ord göra om hela proceduren en gång till.
.
.
Det visade sig inte vara det lättaste. Det tog sin tid och när vi väl var tillbaka på öppet vatten hade det börjat mörkna såpass mycket att det bara var att ta sig tillbaka och upp på land igen.
Under vägen tillbaka började det regna och när vi väl var uppe på land igen och satt oss i bilen efter att ha lastat upp kajakerna på släpet var alla plagg utanför torrdräkten rejält genomblöta.
.
.
Men ändå var alla på otroligt gott humör! Och det är lite det jag menar att även om man går igenom något riktigt, riktigt jobbigt när man är ute på äventyr så tar man sig ändå igenom det och kommer ut så mycket starkare. Glädjen över att ha tagit sig igenom det och klarat av det som varit tufft är så häftig att man nästan glömmer hur jobbigt det varit. Och även om man minns det gör det inget. Jag önskar verkligen att fler kunde känna det och ta med sig till mer vardagliga situationer också.
Efter att ha mellanlandat på hotellet har vi nu tagit oss till Birsta City där vi nu fortsätter vår insamling för Musikhjälpen! Hur mycket vi kommit upp i? Ungefär 16 000 kr!!!
.
.
.
OCH GLÖM INTE ATT SKÄNKA EN SLANT VIA VÅR DIGITALA INSAMLINGSBÖSSA! TILLSAMMANS KAN VI GÖRA SKILLNAD! BARN ÄR INTE TILL SALU!
.
.
.
.