PCT – Del 13 : Oregon

2016-09-02

:

Ashland – Creater Lake Mazama Village – Shelter Cove Resort – Big Lake Youth Camp – Bend – Cascade Locks. 429 miles / 691 km.

För 7700 år sedan kollapsade och sjönk den ca 3660 m höga vulkanen Mount Mazama ner i den underjordiska sjö av lava som samlats under den. Detta bildade en ca 9,8 x 7,5 kilometer bred och 592 meter djup krater som efter hand fylldes med regn, snö och smältvatten. Mer lava pressades upp ur jorden vilket skapade den lilla ön Wizard Island som idag ligger i västra delen av kratern. Jag pratar om sjön Crater Lake som ligger ca 211 km upp på leden i Oregon.

Crater Lake har varit en plats på leden som jag i förväg sett fram väldigt mycket mot. När jag väl närmade mig visade sig att det fanns en risk att jag skulle vara tvungen att hoppa över denna sevärdhet och tillika naturfenomen. En brand hade brutit ut i området och under några dagar stängdes leden av helt här. Tack och lov hade de fått branden under kontroll när jag väl närmade mig och leden öppnades igen. Och vilken dag det blev! Jag kom fram på eftermiddagen och stannade en stund vid turistcentrumet för att sedan gå ca 11 km längs den led som löper längs kanten på kratern, lagom till solnedgången. Med en fantastisk solnedgång över Oregons berg i väst och en stigande rosa fullmåne över sjön i öst blev besöket milt sagt fulländat.

Hela den amerikanska västkusten och med andra ord även hela Pacific Crest Trail ligger i vad som kallas “Eldringen”, ett område runt om Stilla Havet som är känt för sina många vulkaner och jordbävningar. Även om jag sett spår av dessa redan i norra Kalifornien i form av Mt. Lassen och Mt. Shasta, har det här i Oregon blivit extra tydligt. Redan några dagar efter jag passerat gränsen till Oregon började leden till och från gå över oregelbundna lavastenar och efter Crater Lake har jag nästintill varenda dag passerat jämte gamla vulkaner eller genom lavalandskap, vissa så vidsträckta att man undrat om man gått fel någonstans och hamnat i Mordor. Mt. McLoughlin, Mt. Thielsen, Three sisters, Mt. Washington, Three Fingered Jack, Mt. Jefferson och nu senast Mt. Hood är några av de vulkaner jag passerat. Den sistnämnda hade sitt senaste utbrott bara för 109 år sedan och ses som den vulkan som är mest trolig att få ett nytt utbrott härnäst.

Men Oregon har inte bara varit vulkaner, det har också varit en hel del skog och det tog ett tag innan jag verligen kunde börja njuta av landskapet (även om den grönskande skogen med alla dess skogssjöar verkligen varit vacker och speciell). Som kanske framgick av mitt förra inlägg var inte motivationen riktigt på topp efter Norra Kalifornien, men nu måste jag säga att den återkommit! Det är intressant hur man tappar stinget av för liknande, upprepade intryck och det är något jag kommer att ta med mig hem. Slentrian och likriktighet tycks vara dåligt för själen så se till att ge dig själv nya upplevelser, om inte varje dag så i alla fall några gånger i veckan! Det behöver inte vara några stora saker utan kan t.ex. bara innebära att du växlar sätt att ta dig till jobbet. Gå, cykla, spring, ta bilen, olika kommunala färdmedel eller samåk. Ta olika vägar och ge dig själv variation i vardagen!

Just nu befinner jag i Cascade Locks, ett litet samhälle precis på gränsen till Washington och när jag senare idag tar de sista stegen i Oregon, över bron “Bridge of the Gods” som korsar Colombia floden (för övrigt den plats där filmen Wild har sin slutscen), tar jag mig också in i den sista delstaten som Pacific Crest Trail går igenom. Nu väntar de sista ca 800 kilometrarna och ytterligare ca 3,5 veckor innan jag är framme i Kanada. Jag tror nog att jag kommer få se en och annan vulkan även här men framförallt lockar Kaskadbergen som sägs vara otroligt vackra och är mångas favoritdel av leden!