Värmland

Den första juni 2019 gav jag mig ut på vad som skulle komma att bli en 485 mil lång resa genom Sverige. Med hjälp av mina fötter, kajak och cykel, gjorde jag en upptäcktsresa genom landets alla 25 landskap. Jag ville upptäcka landet jag är född och uppväxt i och samtidigt inspirera andra till att också resa mer hållbart i närmiljö.

Nu presenterar jag nu en bloggserie på 25 inlägg, ett per landskap. I dessa kommer jag ta er med på min resa, men också dela med mig av tips, länkar och annan matnyttig info – detta så att du också kan ge dig ut på din egen bakgård! 

---

Landskap nummer 13 på min resa var: Värmland

Att få ta mig in i Värmland kändes stort. Landskapet var det 13e jag besökte, vilket innebar att jag hade tagit mig igenom fler än hälften av våra totalt 25. Men det är också i Värmland jag är född och uppvuxen, så jag var riktigt taggad på att lära känna landskapet på nytt!

När jag växte upp var jag nämligen, trots engagerade föräldrar, aldrig riktigt intresserad av att vara ute i naturen. Vi bodde strax utanför Karlstad och som tonåring hängde jag mer och mer inne i stan, på cafén och klubbar. När jag var arton och gått ur gymnasiet tog det ett halvår innan jag bestämde jag mig för att lämna landskapet och flytta till Stockholm. Residensstaden hade blivit för liten och kändes som världens tråkigaste.

Men det är där jag är född och självklart ligger Värmland mig varmt om hjärtat och som den vackra värmlandsvisan antyder, så återvänder jag ändå alltid dit. Den här gången var det med nyfikna ögon.

Norsälven är en av alla Värmländska älvar. Den fungerar som Frykensjöarnas utlopp till Vänern via Vålberg.

Jag började min resa med att cykla hem till min mamma och det hus jag växt upp i, strax utanför Karlstad. Eftersom jag låg före i schemat kunde jag passa på att vila upp mig några dagar och ladda batterierna inför nästa etapp. Detta blev ett perfekt tillfälle att upptäcka landskapet.

Min pojkvän mötte upp och tillsammans tog vi oss runt till olika platser. Vi åkte till Filipstad i öst, där vi besökte Högbergsfältets naturreservat. Här bedrevs gruvdrift fram till 1906 och det finns många häftiga lämningar i området, bla en gammal gruvgång som heter Tilas Stoll. Jag hade sett en bild härifrån för några år sen som självaste Alice Cooper lagt upp och hade velat se platsen med egna ögon sen dess. Nu var det äntligen dags!

Gruvgångarna vid Tilas Stoll är från andra hälften av 1700-talet. Dessa gångar användes främst för att dränera gruvorna på vatten, vilket annars var ett problem inom gruvdriften innan ångmaskinen slog igenom på 1800-talet. Redan på 1400-talet började man bryta järnmalm ur ”Järnberget i Värmland”, vilket fortsatte ända till 1970-talet. Denna gruva på Högbergsfältet togs dock ur bruk redan 1906.

Vi fortsatte norrut, till Brattfallet vid Halgåleden för ett dopp i den porlande Halgån innan vi tog oss upp till nästa mål: Stöllet och Vildmark i Värmland.

I hjärtat av Värmland, likt en pulsåder rinner det jag alltid förknippat mest med landskapet – Klarälven. När jag var liten minns jag hur vi badade från sandbankarna som älven bygger upp på nya platser varje år beroende på vattenmängd, och hur det då och då flöt förbi timmerstockar i vattnet. Den här gången skulle min resa ta mig upp på stockarna. I den norra delen av älven ligger älven orörd från vattenkraftverk och tillsammans med Vildmark i Värmland kan man bygga sin egen timmerflotte, för att sedan färdas fram på älven i lugn och ro.

Badstopp i Halgån

Vi kom fram när solen började gå ner och tillsammans med ledaren IngMarie Junler, fick jag en lektion i hur stockarna skulle surras med en teknik som krävde minimalt med rep, men som ändå gjorde en stabil flotte. Timmerstockarna låg uppradade uppe på stranden och fick rullas ner för sluttningen till vattnet där vi surrade fast dem.

Det går att göra både sjudagarsturer och endagarsturer med flottarna. Ska man vara ute sju dagar börjar man lite högre upp i älven och då bygger man den även lite större med bla ett vind/regn/sol-skydd på. Eftersom jag var tvungen att fortsätta min resa genom landet fick det räcka med en endagarstur denna gång.

Tidigt i gryningen gick vi upp, slogs med myggen på vägen ner till älven, men när vi lyckats stöta ut flotten på vattnet fick vi vara ifred. Det var onekligen en riktigt magisk och meditativ upplevelse att få glida fram i strömmens hastighet. Här, i Klarälvsdalen, slingrar sig älven fram likt en orm i så kallade “meanderbågar”. I dessa är strömmen som starkast i ytterkurvorna och som svagast i innerkurvorna. Då marken består mest av sand och grus ändrar sig ständigt utseendet och botten på älven, då den drar med sig sand i ytterkruvorna och “lämnar av den” i innerkurvorna eller andra delar av älven. Eftersom vattenflödet och strömmen varierar beroende på nederbörd och klimat, så går det aldrig riktigt att veta exakt var sandbankarna finns, så man får ändå vara på sin vakt på flotten och vara beredd att med en åra eller stötstav, staka ifrån om man skulle komma för nära så man inte fastnar.

Efter att min pojkvän återvänt till Stockholm tog jag mig västerut via Torsby. Högsommarvärmen var pressande och ett stopp i stadens svalkande skidtunnel var både spännande och uppfriskande. Jag fortsatte upp till Finnskogarna i nordväst, nära norska gränsen där min pappa har en stuga. Här hämtade jag upp min van som stått i vinterförvaring och körde ner den till mamma för att sedan avsluta min upptäcksrunda med ett besök på ett av Happie Camp’s läger ute på Arnön i Vänerns skärgård.

Det blev med andra ord en rejäl upptäcksfärd genom landskapet och när det var dags att trampa vidare på min resa gjorde jag det via Klarälvsbanan, en 90 km lång cykelväg som följer älven från Karlstad upp till Hagfors. (Härifrån kan du ansluta till Klarälvsleden som fortsätter 120 km upp till Sysslebäck. Det går också att fortsätta en mil söderut från Karlstad till Mörudden på Hammarö.) Precis som tidigare banor jag cyklat på, består även denna till stora delar av asfalterad banvall.

Min mor följde med en bit innan hon vände tillbaka och jag var själv igen. Innan hon vände fick jag en avskedspresent i form av en backspegel till min cykel. Det kändes lite som att jag lika gärna skulle kunna sätta på en orange vimpel på samma gång, men faktum var att det var något jag saknat och som skulle komma att hjälpa mycket på vägar med mer trafik, utan väggren.

Den sista natten i landskapet tillbringade jag i min hammock, strax ovanför vattenbrynet till den strömmande älven. Nästa morgon fick jag lov att fylla på mina vattenflaskor hos ett par som hade kommit förbi kvällen innan. De var från Holland och hade precis flyttat in i sitt sommarhus vid älvens strand. När jag frågade dem hur det kom sig att de hamnat just här svarade dom,

– “Vi gillade Sverige redan innan. Här är allt så annorlunda jämfört med hemma. Landskapet är så varierat, ingen plats är den andra lik. Värmland fungerar jättebra som bas – hit kan vi ta oss på en dag om vi börjar köra tidigt på morgonen. Samtidigt har vi mängder av berg och orörd natur inom en dags körning härifrån. Förra veckan var vi i Höga kusten.”

När jag trampade vidare längs Klarälvsbanan mot nästa landskap, slog det mig. Vad fel jag hade haft när jag flydde fältet som tonåring. Då tyckte jag att landskapet var det mest avlägsna jag kunde tänka mig. Med lite andra ögon och holländarnas ord i bakhuvudet insåg jag att det snarare är som en metropol – med allt man kan önska sig inom några timmars körning!

Min rutt

Cykel, Edsleskog – Hällefors
TOTALT: 271 km, 3 dagar + 5 “aktivitetsdagar/vilodagar”

Faktaruta Värmland

Areal: 18 033km²
Invånare: 320 436 (31 dec 2018)
Residensstad: Karlstad
Landskapsblomma: Skogsstjärna
Landskapsdjur: Varg

Värmlands natur

I Värmland möts landets norra och södra delar. Den södra delen av landskapet ligger i den mellansvenska sänkan och har drag från Sydsverige med sprickdalar och sprickdalssjöar, medan den norra delen höjer sig och påminner mer om den norrländska terrängen.

Landskapet domineras av barrskog som täcker hela 60% av ytan, men även våtmarker, myrar (5%) och inte minst Klarälven är typiska kännetecken för Värmland. I söder ligger Vänern, Sveriges största sjö med Sveriges största sötvattenskärgård som till stora delar är naturskyddsklassad. Mängder av öar, holmar och skär ligger utspridda längs kusten, men också i de vikar och fjordar som letar sig upp i landskapet. 

Sprickdalar och sprickdalssjöar i söder
Området norr om Vänern kallas för Vänerslätten och härifrån sträcker sig flikar av sjöar och bergsryggar upp mot nordväst. Dessa har bildats då berggrunden rört på sig och spruckit, viket resulterat i flera sprickdalar. När en sprickdal bildas, kan den fyllas med grus och sand, men också med vatten, vilket bildar sprickdalssjöar. Karakteristiskt för dessa är att de är långsmala med branta klippväggar längs långsidorna – eftersom de är just sprickor. 

En av dessa är Frykensjöarna som ligger i den ca 70 km långa Fryksdalen, mellan Torsby och Kil. I söder har sjön dämts upp av de sand- och grusmassor som inlandsisen avlagrat i området kring Sörmon. Vattnet letar sig dock vidare mot Vänern via Norsälven. Andra sprickdalssjöar är Glafsfjorden och Värmeln. Mellan sprickdalarna höjer sig landskapet i flera höjder, tex den 343 m höga Tossebergsklätten utanför Sunne, med milsvid utsikt över Fryksdalen.

Klarälven i mitten
Mitt genom landskapet ringlar sig den ca 250 km långa Klarälven. Med ursprung i sjön Rogen i Härjedalen, letar den sig in i Norge (som Trysilelva) och vidare in i Värmland via Höljes i norr. Totalt är den 460 km lång, varav ca 300 går genom Sverige. Tillsammans med Göta Älv bildar den Sveriges längsta älvsystem på 731 km! Älven och alla andra vattendrag i landskapet har varit viktiga för näringslivet eftersom det har underlättat transporten av varor, men även kommunikationer. Älven användes fram till 1991 för att flotta timmer och än idag kan spår av flottningen ses längs älvens kanter. 

Älvens slingrande rörelse kallas för meanderbågar. Här i den tydliga Klarälvsdalen.

De första 100 kilometrarna av älven ner till Edebäck (strax norr om Hagfors), sicksackar den sig fram genom den knappa kilometern breda Klarälvsdalen, en annan tydlig sprickdal i landskapet. Denna del (Höljes-Edsfors) är fri från kraftverk, men totalt ligger nio stycken längs älven, varav åtta längs den sydligare delen.

Efter Edebäck svänger älven av rakt söderut, medan dalen forsätter åt sydöst via Rådasjön, Lidsjön och Grässjön och Svartån, ner mot Brattfors. Här finns ett område med flertalet mossar, mellan vilka vattendrag som Lungälven, Ölman och Glumman ringlar sig fram. Före den senaste istiden tog även Klarälven denna väg för att slutligen rinna ut i Vänern via Kristinehamn, men när isen drog sig tillbaka samlades stora mängder sten, sand och andra avlagringar vid Edebäck, vilket gjorde att älven tvingades hitta en annan väg.

Klarälvsdeltat
Den södra delen av Klarälven (från Edebäck/Hagfors) har letat sig fram genom dessa sandavlagringar och slutligen hittar den ut i Vänern vid Karlstad. När älven borrat sig fram genom avlagringarna, har den dragit med sig sanden och skjutit den framför sig. Detta har skapat ett område av sand kring Karlstad. Genom detta ”nya” sandområde har älven tagit flera vägar, förgrenat sig och bildat det så kallade Klarälvsdeltat. Älven fortsätter än idag att spola ut sand och sediment där den rinner ut i Vänern och man tror att i framtiden kommer Hammarö, som idag är en ö, att sitta samman med fastlandet.

Skog och berg i norr
I norra delen av landskapet blir landskapet mer bergigt och den högsta punkten, Granberget, ligger 701 meter över havet. Här blir också terrängen mer stening, jämfört med landskapets södra delar som är mer grusiga och sandiga. Här breder också skogarna ut sig. Barrskogen dominerar och i norr består den främst av gran, medan tall är vanligare i söder då den klarar av den torrare, sandiga marken bättre.

Över norra och västra Värmland sträcker sig ett område som kallas Finnskogen. Från slutet av 1500-talet emigrerade människor från Savolax i Finland (då en del av Sverige) till mellersta Sveriges djupa skogar för att bosätta sig och bruka marken. Dessa hade en tradition av så kallat Svedjebruk där de lärt sig att nyttja den relativt svåra marken genom att elda skogen och odla i askan. För detta behövdes storvuxen skog, vilket det fanns gott om här. På den finska sidan rådde krig och fler bosatte sig i skogen, vilket gjorde att det blev “trångbott”, samtidigt som kriget också drev människor på flykt. Skogarna i Mellansverige blev perfekt. Dessutom erbjöds de skattefrihet i sex år om de flyttade hit. När industrialiseringen kom, blev dock efterfrågan på träkol större och “skogsfinnarna” eller “svedjefinnarna” drog sig längre in i landet – till tex dessa delar av Värmland.

Genom området går den 240 km långa Finnskogsleden, varav den södra sträckan på 132 km mellan Morokulien och sjön Røjden är utsedd till en av STF’s signaturleder.

Järnmalm och andra mineraler
I östra delen av landskapet, i trakterna kring Filipstad är marken rik på mineraler. Man började bryta järnmalm här på medeltiden och fortsatte så fram till mitten av 1900-talet. Området tillhör Bergslagen, som har haft en betydande järnindustri sen 1100-talet. Förutom den mineralrika marken har den stora tillgången på skog (till ved och träkol) och vatten i området varit viktig för utvecklingen av industrin.

I Karlstads inre hamn kan du hyra kajaker och ta dig ut till Vänerns skärgård, bla till Arnön där Hippie Camp har några avskilda glampingtält.

Exempel på aktiviteter som passar Värmlands natur: 

• Paddla, i sjöarna, fjordarna, älvarna eller Vänerns skärgård.
• Vandra, tex Finnskogsleden
• Cykla längs Klarälven på Klarälvsbanan och Klarälvsleden
• Åka timmerflotte på Klarälven
• Från Tossebergsklätten finns en startramp för skärm- och hängflyg.

Nationalparker och andra områden

I Värmland ligger inga nationalparker eller världsarv, men ett arbete pågår för att området Finnskogen i norra Värmland ska bli en del av UNESCO’s världsarv. Däremot finns det gott om naturreservat, bla:

• Värmlandsskärgården – landets största sötvattenarkipelag.
• Fänstjärnsskogen – ett område med riktigt gammal skog som räknas som ett av de mest värdefulla naturskogsområdena i hela Mellansverige.
• Högbergsfältet – ett område som bla är skyddat pga dess kulturhistoria med gruvor och odlingar.

På länstyrelsens hemsida hittar du listor på alla 205 naturreservat i landskapet, sorterat efter område.

Länkar

• Klarälvsbanan och Klarälvsleden
• Klarälvsbanan kartor
• Finnskogleden
• Finnskogleden på Visit Värmland
• Signaturled Värmland – Södra Finnskogleden, via STF
• Värmlandsleder – samlade kortare vandringsleder runtom i landskapet
• Vildmark i Värmland
• Skidtunneln i Torsby
• Karlstads paddlarklubb – kanot/kajakuthyrning
• Tossebergsklätten
• Happie Camp – miljömedveten glamping i avskilda miljöer
• Vandringsleder och strövområden i Karlstad Kommun
• Visit Värmland
• Värmlands Museum

Du kan också upptäcka Värmland via Värmlands museums app som finns på Appstore och Google Play.

Källor:
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/värmland
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/klarälven
https://www.vildmark.se/bra-att-veta/klaralvens-historia/
http://www.kanotguiden.com/sv/Guide/Route/450
https://www.smhi.se/polopoly_fs/1.10713!/webbSveriges%20vattendrag%2016.pdf
https://www.lekvattnet.se/historien/om-finnskogen/
https://ekomuseum.se/
Samtal med Louise Grundeus, enhetschef Naturum Värmland
Sporrong, Ulf, Svenska Landskap,Naturvårdsverket och författarna,1995

HAR DU FLER TIPS PÅ VAD SOM FINNS ATT GÖRA OCH UPPTÄCKA I VÄRMLAND? TIPSA GÄRNA I KOMMENTARSFÄLTET NEDAN!