Detta inlägg är skrivet i samarbete med Schladming / Dachstein
Dimman ligger tät över dalen och bäddar in hotell Kielhuberhof där jag bor, i ett vitt lugn. I entrén möter jag upp med Herbert Raffalt som ska vara min guide för dagen. Tillsammans med hans lavinhund Mia hoppas vi in i hans van och börjar köra mot dagens aktivitet: Snöskovandring. Vi passerar Ramsau ort som jag spenderat en del tid i vid det här laget och kör närmare och närmare Dachstein, det nästan 3000 meter höga berget som stoltserat som kuliss bakom hotellet och synts breda ut sig från skidbackarna på andra sidan dalen. När vi tagit oss över Ramsauplatån börjar vägen slingra sig och vi gör en snabbstigning bland de höga och täta granarna som sluter sig kring vägen. Plötsligt blir det markant ljusare och inte långt därifrån lättar dimman, vi tar oss upp ur molnet som vilar tungt i dalen och en klarblå himmel och Dachsteins branta bergsväggar uppenbarar sig. Jag tar ett djupt andetag och det enda jag lyckas tänka och formulera är: Wow.
Detta är min femte dag i Österrike och hittills har varje dag varit full av härliga aktiviteter som fått mig att tänja på min komfortzons gränser. Jag har åkt utför, gått i längdskidskola och för första gången cyklat fatbike – i snön! Men idag ska jag låta pulsen gå ner och mysa runt i bekvämlighetszonen tillsammans med Herbert. Vi spänner på oss snöskorna vid bilen som han parkerar vid Glös-Alm hyttan och tar oss raskt in i skogen.
– “Snart ska du få se något jag tror du kommer att gilla!” Herbert går i täten och jag märker att det är något han är ivrig att få visa längre fram. Snart skingrar sig träden och en magnifik dal och vy öppnar upp sig med det mäktiga berget som sträcker sig uppåt, nästan 1500 meter över våra huvuden. Ytterligare en gång är “wow” allt jag får fram, men snart lyckas jag fånga upp kameran och knäppa en bild. Det är otroligt vackert.
Turen vi gör är bara ca 3 km lång, men tar nästan 3 timmar. Herbert är inte bara IFMGA-bergsguide utan även fotograf och när två sådana får leka ihop i en miljö som denna är det lätt att tiden springer iväg. Jag hinner inte ta många steg innan kameran åker upp igen och Herbert får ta några vändor framför linsen ihop med Mia för att bilderna ska bli så fina som möjligt. Det är som att omgivningen bara blir finare och mer överväldigande för varje gång. Innan vi avslutar med lunch på Glös-Alm när vi återvänder passerar vi Walcheralm hyttan och härifrån tar verkligen naturen andan ur en. Det är alldeles knäpptyst, trots att vi inte ens är 10 km bort från skidbackarnas liv (fågelvägen) och ännu närmare anläggningarna i Ramsau. Nere över dalen ligger dimman fortfarande tät, men här uppe skiner solen över de branta topparna som sticker upp som öar ur den vita dalgången.
Istället för att få skjuts ner igen med Herbert bestämmer jag mig för att bli kvar en stund och istället ta sista bussen ner. Jag beger mig upp till Türlwand som är den hytta som ligger högst upp vid vägens slut, precis jämte den gondollift som kan ta dig upp till Dachsteins glaciär på 2700 meters höjd. Tyvärr har den inte öppnat än för säsongen (öppettider 2023: 4 feb – 16 april), men utsikten från hyttans terass är sannerligen inte fel den heller!
Ett vinterparadis med något för alla
Schladming är en ort mitt i Österrike med strax under 7000 invånare, är en gammal central gruvstad (där man främst bröt silver) som går att härleda ända bak till år 1180. Det ursprungliga namnet Slaebnich är av slaviskt ursprung och området var tidigare en del av det slaviska furstendömet Carantania. Än idag finns flera slaviska inslag i kultur och språk även om platsen fått en alltmer germansk karaktär. De äldsta byggnaderna som finns kvar idag är dock från 1600-talet, bla Bruderladenhaus som idag är stadsmuseum. På senare år har orten fått större betydelse som en alpin skidort. Bla hölls FIS alpina världsmästerskap i skidor här 1982 och 2013 och på stadion Planai hålls årligen flera alpina världscupstävlingar.
Staden ligger i dalgången, vid floden Enns och det är hit du först anländer med bil eller tåg. På sydsidan ligger bergen Hauser Kaibling, Planai, Hochwurzen och Reiteralm som tillsammans bildar fyra sammanhängande skidsystem, 4 Berge ski area. Här finns mängder av hyttor med restauranger, men också flera skid- och vandringsleden. På norrsidan dalen ligger berget Dachstein en bit bort och däremellan, likt en mellanlandningsstation, ligger Ramsau en platå och center för framförallt längdskidåkning.
Mellan Dachstein i norr (högst upp till vänster i bild) och Schladming i söder (längst ner till höger i bild) ligger Ramsau’s platå. De olika landskapen bjuder på en enorm variation av aktiviteter. Just denna bild visar även skidbussens linjer.
I januari 2023 blev jag inbjuden av regionen att spendera en vecka i Schladming och när jag fick förfrågan i december året innan, var jag i slutet av en hetsig jobbperiod. Samtidigt som jag läste mailet tårades mina ögon. Det var verkligen vad jag behövde. Jag hade aldrig besökt Alperna vintertid innan och med ett återupplivat intresse för utförsåkning var det verkligen en dröm. Men – resan kom att bjuda på så mycket mer än vad jag sett framför mig! Varje dag var full av aktiviteter av alla de slag och i princip varje dag testade jag något nytt! Utbudet är otroligt och det finns massor av aktiviteter i alla svårighetsgrader att testa på.
Den stora skillnaden mellan Alperna och Sverige är, om du frågar mig, den dramatiska naturen och hur lättillgänglig den är. Här kan nästan vem som helst ta sig ut på ett rejält visuellt dramatiskt äventyr under trygga omständigheter. Mobiltäckningen är god och närmsta hytta är sällan långt borta. Tillvaron ställer med andra ord inte lika stora krav på dig som besökare, som om du skulle ut och vandra bland de svenska fjällen.
Infrastrukturen när det gäller mat, aktiviteter och boende ligger i framkant. Här följer några exempel på vad jag gjorde under min vecka.
Utförsåkning
Systemet i Schaldming består av fyra berg: Hauser Kaibling, Planai, Hochwurzen och Reiteralm. Utöver detta finns backar även Rittisberg i Ramsau, samt uppe på Dachsteins glaciär!
I systemen finns backar för alla nivåer. Totalt finns det 230 km pistade backar, varav 94 km är blåa, 120 km röda och 16 km svarta. Det finns inga gröna backar, men jag skulle säga att flera av de blå (särskilt de som går diagonalt över bergen) är mer som gröna backar. Annars överensstämmer svårighetsgraden med hur den sätts i Sverige. Bland backarna finns också mängder av hyttor med restauranger, så det är aldrig långt till en matbit, toalett eller dryck.
För mig som har relativt lite vana av skidåkning passade de blå backarna perfekt och Hauser Kaibling var överlägset det berg som gav mest. Jag hann knappt med alla backarna under den dag jag spenderade på det berget! En bonus är att det är helt okej att ta gondolliften ner för berget om man inte vill avsluta i de röda eller svarta backarna som främst finns på lägre delen av berget.
Med lite planering går det också smidig att ta sig mellan bergen via liftsystemen, men det går även bussar i dalen. Jag åkte mycket med skidbussen, linje 960 mellan Dachstein och Schladming via Ramsau. Med liftkortet var turen gratis, annars kostade den 2,7€ för en timmesbiljett. Bakpå bussen finns hållare för skidor/stavar/snowboard så du slipper ta dem i bussen.
Turskidsåkning & Friåkning
Vill du hellre upptäcka bergen utanför pisterna, finns det även mängder av leder och turförslag för turskidor! Och då refereras det inte till nordiska turskidor utan snarare toppturskidor med randoneebindning. Den sista dagen på resan tog jag mig till det lite enklare berget Rittisberg utanför Ramsau för detta. Rittisberg har ett mindre skidsystem med några få liftar, men även en backe som är dedikerad toppturare som vill gå uppför. Men det finns även leder utanför systemen. Vill du inte gå själv finns mängder av guidade turer. Tänk på att om du går själv utanför systemen så bör du hålla koll på terrängen och vara medveten om ev lavinfara och hur du hanterar den.
Läs mer om tursskidåkning här. Här kan du också läsa om vilka turer som kräver biljett, vilket främst gäller de där du är i närheten av ett system, behöver använda liften eller på något sätt använder preparerade spår.
Längdskidåkning
Även om du inte gillar utförsåkning är detta ett paradis. Norr om dalen ligger Ramsau med en platå med mängder av längskidsspår. Förutom självaste VM-stadion finns här hela 220 km underhållna spår! Vissa är platta och njutbara och går mellan små bergshyttor, medan andra är mer utmanande och kan ta dig upp på närliggande kullar. Det finns spår både för klassisk åkning och för skate.
Det finns också längdskidspår uppe på Dachsteins glaciär, 2700 meter över havet!
Läs mer om längdskidsåkning här
Snöskovandring
Känner du att du vill ta det lite lugnare är en vandringstur ett perfekt alternativ! Med snöskor på fötterna tar du dig smidigare ut i terrängen.
Vintervandring
Om du vill ge dig ut helt utan utrustning går det också bra. Här finns flera så kallade “winter(wander)weg”, vintervägar som är preppade så att du kan ta dig fram även till fots.
Fatbiking
Innan jag åkte ner hade jag blivit tipsad att testa på fatbiking, men trots diverse småförsök att slingra mig ur det stod det kvar på mitt schema när jag väl kom fram. Jag är ingen adrenalinjunkie och tycker det är lite obehagligt med fart i kombination med halkigt underlag och att sladda runt i snö kändes inte superlockande. Men samtidigt är jag inte den som säger nej – och vad glad jag är för det! För detta var verkligen otroligt härligt! Jag mötte upp med Michael Stix som driver Alpine Fatbike i Ramsau och tillsammans tog vi oss på vintervägarna till en av traktens äldsta hyttor, Rösteralm, för lunch.
Cykeln jag fick låna hade mjuka, breda däck för att göra det snöiga underlaget lättare att cykla på då stötdämpningen gör att det upplevs mycket jämnare. Utöver det hade den en elmotor som hjälpte till då det behövdes och jag kunde själv ställa in hur mycket hjälp jag ville ha. På så sätt blev det en mycket mer njutbar tur, om än med vissa pulshöjande sekvenser – och vilket fantastiskt sätt att upptäcka omgivningarna, men ändå inte ta ut sig för mycket!
Stadsvandring
Vill du ta det lite lugnare en dag? Inga problem. Nere i Schladming finns det massor att göra. Fik, shopping och restauranger, men också lokala enklare slingor att promenera. Med appen Story2go – Schladming (app store / google play) kan du dessutom få en guidad tur genom stan, rätt i mobilen!
Världscupen
Kanske klingar Schladming bekant? Om du brukar kolla på skidåkning är det inte så konstigt, förutom VM 2013 och 1982, så arrangeras även flera tävlingar i världscupen här vid foten av berget Planai. Stadion med samma namn ligger mitt i Schladming så det är inga problem att ta sig dit. Under min vistelse fick jag reda på att ett “nightrace” skulle gå av stapeln och självklart kunde jag inte låta bli att boka en biljett! Den billigaste kostade 25€ och för det fick man se båda åken och stå i backen jämte målgången. Platserna på läktaren kostade lite mer, men jag tyckte det var riktigt häftigt att få se skidåkarna på nära håll. Dessutom gick det att köpa varm glögg och ta med sig så jag höll mig varm under tiden.
Andra aktiviteter
Även om det kändes som att jag inte gjorde annat än att testa nya saker, finns det ännu än mer fler saker att upptäcka och göra än vad jag hann med. Kälkåkning, skridskoåkning, curling, glaciärvandring, skidskytte, paragliding, vinterbestigning av Hohe Dachstein, åka häst och släde – bara för att nämna ett antal saker. Skulle du vilja ha en mer stilla vistelse finns även flera ställen för Yoga och wellness eller så kan du göra en kulinarisk resa då flera av hyttorna serverar speciellt framtagna rätter av den tyska gourmetkocken Richard Rauch.
Jag är otroligt tacksam för att ha fått möjligheten att upptäcka denna region och jag är säker på att det inte är sista gången jag kommer att komma hit. Även på sommaren har orten mycket att erbjuda och oavsett säsong passar det både kompisgänget och familjen. Och något av det bästa – det går att ta sig hit med tåg! Med Snälltåget kan du hoppa på i Stockholm, eventuellt byta tåg i Malmö och efter en natt genom Tyskland byter du till shuttlebuss i St Johann im Pongau för den sista biten. Hela resan sköts av Snälltåget, så du behöver bara en biljett så har dom koll på resten!
Om du är sugen på att åka hit på vintersemester är säsongen mellan december och påsk. Under jul och i februari är det högsäsong, så vill du ha det lite lugnare är januari eller mars att rekommendera!
Användbara länkar
- Schaldming-Dachstein officiell hemsida
- Schladming-Dachstein app – för iPhone / för Android
- Schladming-Dachstein 3D-app – för iphone / för Android
- Ski Amade
- Ski Amade guide app – för iPhone / för Android
En tanke på “Vintersemester i Schladming-Dachstein”