Hurra för alla grymma mammor idag!

2018-05-27

:

Idag är det mors dag! Glöm inte att hylla den fantastiska kvinnan som burit dig, fött dig till världen och fostrat dig till den du är idag! Oavsett vilken relation du har till din mor, om ni är nära eller inte har någon kontakt alls, är hon faktiskt en stor del av den du är idag!

Jag har tack och lov en fantastisk mor som hjälper mig i vått och torrt. Min mamma, Kerstin Gustafsson, är en otrolig kvinna som jag är så glad att ha haft som förebild i mitt liv. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag hur lika vi är. Om det är för att hon har fostrat mig så, eller om det ligger i generna vet jag inte, men jag är i vilket fall väldigt glad att vi är det! Båda gillar att ta i, bygga och fixa. Vi räds inte lite skit under naglarna och vi hakar gärna på på utflykter och nya äventyr. Vi klarar oss bra själva, men trivs också ihop med andra. Min mamma är så fin. Hon har aldrig varit den där mamman som hjälpt mig rulla håret eller som jag tjuvlånat läppstift ifrån – men hon har lärt mig att skönhet är något vi bär inom oss. Att den styrka vi själva besitter, om vi vågar lita på att den finns där, kommer skina igenom utan att vi behöver piffa till den!

En annan fantastisk mamma är min mors mor, min mormor Maj-Britt Gustafsson! Hon är nog den coolaste jag vet! Hon har också alltid funnits där, och tillsammans med min morfar hjälpt till under min och min brors uppväxt när mamma och pappa hade för mycket på sitt håll. Idag bor hon själv i sin lilla lägenhet i bruksorten Grums, trots sin ringa ålder på 89 vårar. Tyvärr har åldern gjort att hon fått problem med synen, men hon är alltid lika pigg och rapp ändå. Satiriska, ironiska kommentarer flyger genom luften när hon är med och det är svårt att hålla sig för skratt. Visst tycker hon det är tråkigt att inte kunna se och göra så mycket om förr, ta sina promenader ner till sjön eller knappt ens till affären – men det är ändå ett himla “go” i henne! Visst sitter hon still mest, men hon skämtar och skojar. “Det ä´som dä´ ä´, dä´ä´int´mycket å göre ve” säger hon ofta då hon pratar om sina krämpor. Och det är så sant. Visst är det tråkigt när negativa saker händer, men man kan inte göra något åt allt. Det är som det är. När livet ger oss citroner gör vi lemonad!

Ytterligare en tanke går såklart även till min kära farmor, Vivianne Åkerberg, som trots att du inte lever kvar hos oss fysiskt idag, lever vidare i vårt minne och inuti oss. Min farmor, som levde nästan 20 år som änka visade för oss alla att livet är vad man gör det till. Istället för att stanna hemma efter att min farfar gått bort for hon runt om i landet på diverse bussutflykter, tränade vattengympa och sprang på loppisar. Detta efter att ha levt som hemmafru hela sitt liv. En grym inspiration till att det aldrig är försent och att det är vi själva som är ansvariga för vårt eget liv!

Så tack kära mödrar!

Tack för att ni är den ni är, för allt ni har gjort och för att ni finns i mitt liv!