PCT – Del 4 : “hike your own hike”

2016-05-08

:

Cajon Pass – Wrightwood – Agua Dulce. 113 miles / 182 km–

När jag gjorde min research för den här bloggen stötte jag ofta på ett uttryck som kanske inte enbart handlar om just denna leden utan är tillämpningsbart på alla vandringar, uttrycket “hike your own hike”, “vandra din egen vandring”.  Detta innebär kort och gott att man ska se till att göra vandringen till sin egen, att lyssna på sig själv och vad man själv vill göra, inte vad någon annan säger.

Vad det innebar fick jag erfara redan i början av min planering då det handlade om att bestämma vad jag skulle ha för utrustning och hur mycket. Allt jag har med mig har varit ett aktivt val, från antalet strumpor till vilken sovsäck jag använder. Att välja en lite tyngre ryggsäck med stabilare ram framför en lättare men mindre robust kändes som rätt val för mig, men det innebär inte att jag tycker de som väljer det motsatta har gör fel val. Man måste se till sig själv och vad man själv föredrar.

Men även här ute på leden gäller det att göra sin vandring till sin egen. Framförallt handlar det om hur man vill genomföra sin “thru-hike” (om det är det man gör) och att vara okej med det. Vill man vandra varje steg på leden från Mexiko till Kanada, eller kan man tänka sig att hoppa över vissa delar som känns för krävande? Helt eller delvis? Detta har varit något jag tänkt på en del det senaste. För mig har det aldrig känts tvunget att varje steg ska vara på leden, faktum är att det faktiskt varit omöjligt då en del på 4 mil varit avstängd på grund av en tidigare skogsbrand. Men jag vill vandra. Jag vill ta varje steg jag kan från Mexiko till Kanada. Det finns några fler avstängningar men de har haft kartor över omvägar man kan ta och de har jag tagit. Det finns de som väljer att lifta runt dessa vilket är självklart är helt ok för mig. Men jag vill gå. Jag är dock helt okej med att lifta från leden till exempelvis en stad för att handla mer mat, men i så fall vill jag lifta tillbaka till exakt det stället jag lämnade leden, så jag inte får några hål i min vandring. Varför vet jag inte riktigt, men det är det som känns mest rätt för mig. Det är så jag vill vandra min vandring.

Jag är också okej med att gå längs en väg en sträcka om den inte skiljer sig allt för mycket från leden. Jag hade inte tänkt på att den valmöjligheten fanns innan, utan det blev ett val jag fick göra på leden under den senaste etappen. En vattenlös sträcka på ca 5 mil, en alldeles för tung ryggsäck och ett sällskap som snabbt behövde ta sig till samhället Wrightwood ihop med möjligheten att göra detta genom att vandra via en väg istället för i bergen blev avgörande.

Visst kändes det lite motigt att inte gå på leden, lite som att “fuska”. Men vad är egentligen att fuska? Det finns inga regler till ett äventyr ska genomföras, det är väl lite det som är själva grejen med ett äventyr? Att allt inte ska vara planerat in i minsta detalj. Istället för en knappt 5 mil lång vandring som vi bara skulle pressat igenom fick vi en 2 mil väldigt underhållande vandring som dessutom gav oss en oförglömlig kväll i det lilla samhället Wrightwood.

De andra valde att lifta tillbaka till leden, medan jag valde att gå. Det är så jag vill vandra min vandring.